Förra fredagen var jag frånvarande därför att jag var på mitt första möte med utredningsteamet i alingsås. 

Den här fredagen var jag frånvarande därför att jag var på en gymnasieskola och berättade hur det är att vara transsexuell. Det var första gången jag gjorde det här så innan var jag lite orolig att det skulle bli som Titanic. Men det blev faktiskt succé och jag tänkte att ni kanske är intresserade och delar därför med mig av ett inlägg från min transblogg angående gårdagen.

"Som jag sagt att jag skulle så var jag alltså på en gymnasieskola och berättade att jag är transsexuell och hur jag upplever det. Det var en gammal studiekamrat som frågade om jag ville göra det här på ettornas temavecka och eftersom jag redan funderat på att göra nåt sånt här sa jag såklart ja. Hade dock inte tänkt göra det innan jag börjat med testo men saker blir ju inte alltid som man planerat ^^

Eleverna kom i 4 omgångar om 1 timme vardera. När det var dags för den sista gruppen märkte jag att både eleverna och jag själv var ganska möra såhär en fredagseftermiddag så för framtiden kan det vara en bra idé att bara ta 3 grupper på en dag (ja, jag vill definitivt göra om det här, har redan blivit tillfrågad faktiskt =) ) Jag inledde med o säga att det jag skulle prata om var väldigt personligt men att de inte skulle vara rädda för och ställa frågor, att jag skulle svara så gott jag kunde och om det var nåt jag inte ville prata om så säger jag till. I den allra första gruppen var det då en elev som sa "får jag gissa vad det är?... du är transsexuell!" Glad överraskning och positiv inledning på dagen...

Sedan följde en lång rad av frågor och diskussioner och ibland tappade vi spåret och kom in på lite annat, som "hen"-debatten t.ex ;-) När jag berättade att transsexualism räknas som en psykisk sjukdom och att man alltså måste få en 'sjukdoms-diagnos' fick jag en helt underbar kommentar; "vadå så man måste ses som sjuk? Det är ju sjukt..." det blev många skratt på det uttalandet ;-) Frågor om mitt tidigare namn fick jag såklart, varpå jag sa att det inte har nån betydelse. Även frågor om bh-storlek och hur jag gör för att brösten inte ska synas, de trodde att jag redan opererat mig och när jag sa att jag inte gjort det blev det mycket stirrande på min bröstkorg och kommentarer om att jag såg ju helt platt ut... Och ja, då berättade jag om binders och elastiska lindor och sånt. De frågade också om man kan bli nekad könsbyte och undrade vad jag skulle göra om det hände (testo och mastektomi privat)

De frågade om jag haft nån pojkvän/flickvän och hur det funkade. Självklart var det nån som frågade hur gammal jag är också. De tyckte att jag såg ut som typ 15 ^^ När vi kom in på hur testo förändrar kroppen och jag snackade om att kvinnliga och manliga kroppar lagrar fett på olika ställen fick jag höra att jag ju inte har några höfter... Och det har jag inte särskilt mycket men det är alltid kul och höra. Självklart kom vi också in på steriliseringsbiten och om jag vill ha barn eller inte.

En del av frågorna jag fått kan för många transsexuella kännas kränkande. För mig är det inte så, jag vet inte om jag helt enkelt är tjockhudad eller om det är för att jag är såpass frikopplad från min kropp som jag kan prata om det på det här viset. Kanske är det bara så att jag känner och förstår deras genuina nyfikenhet. Allt ovanför midjan kan jag prata om och handlar det om saker nedanför så kan jag snacka generellt om det, hur operationer går till och vilka alternativ som finns till exempel.

När tiden började närma sig sitt slut frågade jag dem hur de skulle göra om de hade ett syskon som sa att den är transsexuell. Jag bad dem också att om vi möts på stan nån gång så ska de inte "outa" mig men de får gärna säga hej eller stanna och snacka om de vill. De tyckte att det är ju självklart, skulle ju vara respektlöst annars =) Sedan gjorde de, faktiskt alla grupperna, något som fick mig att bli alldeles generad. De sa att jag är väldigt modig som gör det här, särskilt som jag bara varit "out" i 4 månader (snacka om mogna ungdomar) och att jag förtjänade en stor applåd. Och så bad de mig komma tillbaka när de går i trean så de får se hur jag ser ut då (jag ska försöka). De frågade också om jag har facebook vilket jag sa var privat men jag gav dem en särskild mailadress som jag bara tänker ha till sånt här, så kan de höra av sig om de vill... Några kom fram och tackade och tog i hand och en tjej sa "jag måste krama dig... om jag får?" Och det fick hon ;-)

Så just nu är jag är väldigt glad, lite rörd, och peppad inför framtiden. Känner mig otroligt lyckosam som hittills fått så bra reaktioner överallt. Det är uppenbart när jag läser andra bloggar att det inte är så vanligt, önskar jag kunde dela med mig till er alla...

Peace out"