Kulturer och normer

Tankar och slutsatser under veckan

Gestaltning handlar inte om att göra det tekniskt sett finaste verket. Det handlar om att kunna reflektera fritt, att sätta ord på sina tankar och att kunna diskutera dessa tankar med andra människor samtidigt som man i gestaltningsprojektet ger en konkret fysisk bild av det man vill förmedla. 

Att våga misslyckas för att därefter granska sitt verk och fundera över misslyckandet är viktigt för den egna utvecklingsprocessen. Varför är det misslyckat? Vad hade jag tänkt från början? Varför är jag inte nöjd med resultatet? Vad hade jag kunnat göra annorlunda? Kan jag ta med mig den erfarenheten vid arbetet med något annat?

Vilken sorts lärare vill jag vara

Under onsdagens föreläsning med Annika Hellman bad hon oss bland annat att fundera över vilken sorts lärare vi vill vara. Sedan starten i september har denna fråga blivit mer och mer närvarande i mina tankar. Tidigare har jag inte funderat så mycket över det eftersom jag sett bilden som ett komplement till historian, samtidigt som jag tycker att bildanalys är väldigt viktigt. Men den sorts lärare jag vill vara är en som kan engagera och inspirera eleverna till at vilja skapa. Samtidigt vill jag få dem att förstå att det viktigaste inte är att det de skapar är så naturtroget som möjligt eller att det ska vara tekniskt perfekt. Uatn det viktiga är att de finner glädje i skapandet, samt att de lär sig analysera och förstå att allt man skapar säger nånting om en själv och den värld man lever i.

Sokratiskt samtal

I samband med veckans sokratiska samtal insåg vi att det blev för jobbigt att vara i helgrupp, vilket fick till följd att vi genomförde två sokratiska samtal på samma tema, d.v.s dokumentären "Mannen från Jupiter" Vi funderade också på om det kan vara bra att först diskutera de tekniska detaljerna, angående filmvinklar, urval och dylikt, för att sedan starta upp det egentliga sokr. samtalet.

Under det andra samtalet kom vi direkt in på de svåra/filosofiska frågorna vilket bland annat fick till följd att åtminstone en deltagare ändrade åsikt. Frågorna vi utgick från var; Var det rätt att dra ut Hans-Erik ur hans bubbla? Var han olycklig innan? 

Utifrån dessa kom vi in på existentiella frågor såsom; Vem bestämmer vad som är lycka för någon annan? Har man rätt att besluta över andras liv? Man har ett ansvar för sitt eget liv, men vems är ansvaret om individen inte klarar det själv? hur mycket skuld har föräldrarna till en individs livsinställning/åskådning?

I anslutning till diskussionerna kom vi till vissa slutsatser och även ny frågor;

*Innan man vet något annorlunda kan man inte göra uppror

*Är hans självbild mindre viktig än våran syn på honom?

*Det kommer alltid finnas olika sanningar för olika människor

*Farligt att gå in i "vi och dem-tänkande", farligt att se sig själv som normen

Galleribesök separat sammanfattning av utställningen "Fåfänga försök" kommer snart