Direktlänk till inlägg 29 oktober 2012

Veckoreflektion 43

Av Elias - 29 oktober 2012 10:09

Organiserat vetande benämns som utbildning


Veckan gick i didaktikens tecken, vilket innebär att vi träffade Lars-Åke Kernell och fick prata om praktiska saker som har med lektionsplanering och elevhandledning att göra. Hur lägger man upp en lektion, hur bemöter man eleverna, hur personlig ska man vara osv...


Vi diskuterade också hur viktigt bildämnet är, inte bara som hjälp för de andra ämnena eller som avkoppling, utan hur viktigt det är att faktiskt kunna analysera sin omgivning och fundera över sina fördomar och vad man tror sig veta.


Slutsatser

Mycket av undervisningen handlar om att känna sig fram. Det finns så klart grundläggande "mallar" för hur man håller i undervisning men i slutändan är det den personliga känslan som bestämmer. Ingen mall i världen kan tala om hur en grupp elever behöver bemötas en viss dag även om det finns vissa riktlinjer att förhålla sig till. Dessa riktlinjer är dock ganska allmänmänskliga och logiska. Som att alla elever behöver känna sig sedda. Att strikt hålla sig till saken funkar inte, ju mer påläst man är desto mer kan man frångå ämnet men fortfarande komma tillbaka till rätt spår. Se till att uppmärksamma de elevr som har låg status i klassen men gör det inte överdrivet.

Det är bra att ställa höga krav, att visa känslor och kunna bli arg när de inte gör det som det är tänkt. Bli dock inte moraliserande.



Ju längre tid man undervisat desto mer överblick har man och kan räkna in olika aspekter och se deras påverkan på undervisningen.


Stanna upp en stund, känn efter vad som händer/hur är stämningen i klassen. Det är bra att ta lite avstånd ibland för att få en ordentlig överblick över sitt arbete utan att blanda in känslor. Detta tror jag är något som jag kommer behöva ha i åtanke mycket. Jag har lätt att ta det som ett personligt nederlag när mina lektioner inte funkar, därför ska jag försöka komma ihåg de här orden.


Vi diskuterade också rent praktiskt hur man lägger upp en lektion, och vissa kom-ihåg-saker som att markera med röst och kroppsspråk när det är dags att göra något annat, när man når en 'tröskel' i undervisningen.


Det kom många frågor om hur man gör med stökiga klasser. Några visdomsord att ta med sig vad gäller det är; 

  • Den största fienden till ordning är att samtidigt försöka hinna med det man har planerat.
  • Se även det som ligger vid sidan om ämnet som undervisning
  • Man klarar jobbet bättre om man tänker att man undervisar hellre än att man moraliserar

Tänkvärda citat från dagen


"När vi undervisar pratar vi fram världen"


"Jag är inte den jag tror att jag är

Jag är inte den du tror att jag är

Jag är den jag tror att du tror att jag är"


"Jag trivs när jag blir sedd för det jag vill ska synas"




Det kreativa ögat

Det vi kom fram till i vårt baslgasprotokoll kommer jag inte ta upp här, det kan lika gärna läsas i protokollet.


Däremot funderade jag själv på en fråga i samband med det här citatet ur boken; "Alla skapar bilder"


Okey, jag kan gå med på att alla seende skapar bilder. Men hur är det med blinda? Hur skulle en blind måla en bil? Talar blinda i bilder?


Det här är frågor som det såklart inte går att få svar på just nu men jag tycker att de är värda att beakta. Även blinda har ju en rumslig uppfattning, de har en känsla för avstånd och djup och former och känsla, men på vilket vis talar de om dessa? Det finns säkert avhandlingar om just detta så jag tänker ägna lite av min tid till att kika på det. En övning som skulle vara intressant, just med tanke på att inte kunna se är att skulptera med förbundna ögon, att känna sig fram till hur formen skall gestaltas, vad för verktyg man ska använda på ytan och om man vill behandla den med något, typ glasera, lacka osv. för att få fram en särskild känsla.


Jag tror att man genom att göra det skulle ge bild/konst en dimension till. Ofta rör man ju inte vid konsten, man kliver runt den och tittar på den och funderar över den men man rör inte vid den. Ibland vill man men vågar inte, något som hände mig när jag tittade på Klara Kristalovas verk. Där fanns en skulptur av en glaserad elefant som förde tankarna till Babar som liten. Jag stog en lång stund och bara tittade på den, egentligen ville jag krama den men vågade som sagt inte.



 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Elias - 31 oktober 2014 16:15

Efter opponeringen på mitt arbete fick jag lite mer förståelse för hur verket kan tolkas. Tanken om miljöförstöring och människans beroende av naturen gick uppenbarligen fram. Dock kunde det även tolkas utifrån regnbågen och varelsernas (de har forme...

Av Elias - 27 oktober 2014 16:33

Av Elias - 24 oktober 2014 18:30

         De här sakerna kom inte med i min stopmotionfilm. Målningen har huvudsakligen fungerat som katalysator för min inspiration och varit något att arbeta med när annat inte varit tillgängligt för att det har torkat eller saknats material. M...

Av Elias - 24 oktober 2014 13:49

Första fotningen och tidstest

Av Elias - 19 oktober 2014 21:27


Nu har jag fotat färdigt alla sekvenser (tror jag). Dags att sätta mig vid datorn och fixa med resten. Insåg att en del av kulisserna var onödiga att göra då de bara handlar om förändring av ljus och färg vilket jag hade kunnat fixa i ett bildbehandl...

Ovido - Quiz & Flashcards