Vernissage Stadsbyggnadskontoret. Susanne Westerberg och Mattias Gunnarsson, 20 m lång målning

Intryck av målningen

Halloween, creepy, eyeball-inspiration, ninjabirds, ghosts, trees and towers.

Där verkar finnas ett allmänmänskligt lite kusligt tema men samtidigt ger den inte intryck av att berätta någonting i en kronologisk ordning eller annan ordning heller. För mig är den generellt sett en källa till inspiration vad gäller tekniker som jag kan använda mig av för att skapa olika intryck. Till exempel mot slutet, på slottsbilden, så ser *vägen* ut att vara en ravin i och med de vertikala strecken, visserligen syns de genom färgen runtom men det kan man utforma hur man vill. Detta är något jag själv tänker utveckla i min nästa bild, eller åtminstone göra en skiss att ha i åtanke i framtiden. Stenslott, eyeballs och dödskallar är något jag funderat på ett tag och här fick jag lite inspiration till hur de kan se ut. 

Jag ser också den här målningen som inspiration till vad man kan hitta på med en skolklass, ett sätt att låta eleverna inspireras och lära sig av varandra utan att det blir uppenbart att det är det man gör. Med en sån här målning kan man låta varje elevs del stå för sig eller låta dem samarbeta om en enhetlig utformning, de kan göra en sammanhängande berättelse, eller så kan de olika fristående delarna användas för association vilket man sedan använder för att binda ihop varje del tills man får en helhet. Eller så kan man gå vidare och arbeta i andra material utifrån målningen.

Man skulle också kunna använda delar av en sådan målning som utgångspunkt i ett sokratiskt samtal. I den sista av bilderna ovan figurerar en blek person vars ansikte ser ut som en mask med hål för ögon och mun. Man skulle kunna välja ut den personen och ställa en inledande fråga om vad den känner. Eller om man utgår från elevernas egna målningar så kan man hjälpa dem att sätta ord på det de målat så att de på så vis får se vad de egntligen har tänkt.