Vid början av den här kursen visste jag egentligen inte vad den skulle innehålla. Jag var inställd på att få lära mig olika tekniker vid bildskapande och att diskutera pedagogik och didaktik. Att diskutera barns bildskapande och läsa arbeten om detta kändes alltså som en naturlig ingång till detta. Fortsättningen blev dock annorlunda.

De olika momenten under kursen har hjälpt mig att ändra inställning både till kursen och till mitt framtida yrke. Att se skolämnet bild som enbart en hjälp till de andra ämnena eller som rekreation är att negligera den inverkan vår upplevda omvärld har på oss som personer.[1] Detta är också något som det har tryckts särskilt på i de texter som vi har läst. Bland annat visar Texten Uttryck, intryck, avtryck hur viktigt det är med en kulturskola för alla, där stort fokus läggs på att analysera sin upplevda omvärld genom de bilder man ser och skapar.[2] Av den anledningen är det viktigt att jag som lärare inte ser ämnet bild som övningar i att teckna, utan som övningar i att kunna lägga undan personlig prestige och öppet diskutera kulturella fenomen och hur mycket personen och det den skapar faktiskt påverkas av sin omgivning.[3]

Sen är det självklart så att de flesta vill kunna utveckla sitt tecknande, av den anledningen är det viktigt att ha koll på vissa grundläggande regler vid teckning, som till exempel att man målar det man vet och inte det man ser.[4] Detta var något som jag verkligen upplevde vid stilleben-stafetten. Att jag ritade mer av ovansidan på föremålen än vad jag egentligen såg var fruktansvärt irriterande. Det gav mig en eye-opener för hur mycket jag tar för givet, inte bara vad gäller teckning utan i livet i allmänhet. Rent tekniskt hjälpte den här övningen mig att verkligen titta på hur saker ser ut innan jag försöker rita dem. Hur lång är en viss linje, åt vilket håll ska den vinklas, ser den verkligen ut så som jag tror att den ser ut etc. Tack vare övningen kan jag snabbare och säkrare teckna adekvata bilder fastän jag tar längre tid på mig att titta på det jag vill rita av.

Det man tar för givet, fördomar och normer blev också föremål för diskussion under sokratiska samtal och galleribesök. Att tolka olika verk, och att samtidigt fundera över varför jag tolkar på det sätt jag gör har ökat min förståelse för de normer jag lever efter. Jag tolkar utifrån mina egna erfarenheter och intressen vilket innebär att ”Konst är kommunikation på mottagarens villkor”.[5] Denna erfarenhet är viktig att ha i åtanke när man själv undervisar. Vad för kultur lever ungdomarna i, vad har de för bakgrund? Ungdomskulturen kommer påverka hur jag lägger upp mina lektioner, vad som tolkas och diskuteras och vilka medier som används mest. Därför kommer det vara viktigt att jag ständigt håller mig uppdaterad för att kunna väva ihop nyheter med gamla beprövade tekniker.[6] Det senare eftersom det är viktigt att ha en grund att inspireras av och stå på eftersom allting man skapar bygger på sådant som redan finns.[7]