Direktlänk till inlägg 17 december 2012
Under min process hade jag problem med att förstå vad arbetet egentligen gick ut på och vad det var jag skulle göra. Det kändes som om jag desperat försökte hitta "den där processen"... Jag fick idé efter idé på vad jag ville göra men hann aldrig sätta igång med något innan jag fick en ny idé. Det tog lång tid innan jag satte igång med själva gestaltandet.
Nu i efterhand har jag insett att det var det min process handlade om. Att lära mig att bara sätta igång och låta arbetet skapa sig självt. Och att kunna lämna en gammal idé när en ny dyker upp. För det är det som händer när man sätter igång. Idéerna kommer avlösa varandra och uttryckssätten skiftar. Det är det som hänt för mig nu. Jag kan inte sluta skapa. Därav de senaste inläggen om träd.
Opponeringen
Ta vara på dina färdiga idéer och använd dem, arbetet är levande, det förändras alltid
Göras bättre;
* Kunde behållt färgburkarna på ståltrådsballongen, kunde haft dem "in action"
* Vissa ballonger kunde tagits bort
* Mer textur, locka betraktaren att känna på dem
* Byta ut sugrören mot föremål
* Kunde haft magnetfärg på ballong o0ch låtit föremål hängande i snören dras mot den
Efter opponeringen på mitt arbete fick jag lite mer förståelse för hur verket kan tolkas. Tanken om miljöförstöring och människans beroende av naturen gick uppenbarligen fram. Dock kunde det även tolkas utifrån regnbågen och varelsernas (de har forme...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
||||||||
3 | 4 |
5 | 6 |
7 | 8 | 9 |
|||
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
15 | 16 | |||
17 | 18 |
19 | 20 | 21 |
22 |
23 |
|||
24 |
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
|||
31 | |||||||||
|