Veckans assignment som jag och Daniel hittade på var:

1. Välj ett ordspråk, kommunicera det i bild

2. Skriv en kort (max halv A4)reflektion kring ditt arbete

Våran tanke var att det kunde vara svårt att förstå hur "eleven" tänkt och därför svårt att bedöma om det inte fanns något skriftligt att gå efter. När vi såg lösningarna som gjordes var det uppenbart att två av dem inte hade behövt någon text medan den tredje var ett svårtolkat ordspråk som gestaltades i ett svårtolkat foto. I detta fallet var texten nödvändig för att förstå hela sambandet. Detta är något att ta med sig i nästa assignment och fundera mer kring när det gäller tolkning och bedömning.

Den assignment som jag fick gick ut på att upptäcka mönster, i det här fallet genom att i en matvarubutik flytta på någon/några varor och dokumentera ett mönster som man sedan använder i ett annat sammanhang. Min vana trogen började jag med att fundera kring uppgiften och tänka ut olika tolkningar. Jag kom bland annat fram till att man kan se mönster hos sig själv vilket jag tog med mig in i affären. Jag filmade mig själv medan jag flyttade runt tvättmedelspaket medan jag hela tiden hoppades att ingen skulle komma och fråga vad jag gjorde för nåt...

Detta blev mönstret som jag tog fasta på. Hela tiden i mina assignments har jag gjort saker i skymundan, där ingen ser och kan ifrågasätta mig. Jag tröttnade på min egen feghet. På att jag är rädd för att sticka ut, att jag är rädd för att göra bort mig. Jag tänkte att DEN HÄR GÅNGEN ska jag göra något drastiskt. Så jag funderade på om jag skulle använda färgerna som fanns på tvättmedelspaketen, måla mig i ansiktet och gå till en allmän plats och be någon människa ta ett foto på mig, till exempel på Kungsportsplatsen. Det var dock kallt ute och det skulle börja skymma snart så jag tänkte att ingen skulle lägga märke till mig. Det skulle vara bättre om jag kunde vara inomhus där det var varmt och upplyst så folk inte skulle skynda sig förbi bara för att de frös.

Så jag bestämde mig för att åka till Nordstan och göra det. Jag knackade på hos min granne och bad henne följa med och filma mig. Och så plockade jag fram de färger jag behövde. Tänkte först göra ett snyggt mönster, kanske en spiralform, men tänkte sen att ska det göras ska det göras ordentligt, utan krav på att vara estetiskt tilltalande. Så jag kluddade på färg lite hur som helst tills ansiktet var täckt och så åkte vi bort till Nordstan. Jag hade också fått idén att sätta upp en skylt för att folk som inte vågade fråga skulle få ett hum om vad det var jag gjorde. På skylten skrev jag "ÄR DU RÄDD FÖR ATT GÖRA BORT DIG..." 

Jag satte också upp ett A3 papper att skriva på om jag kom på något mer, eller om någon annan skulle vilja skriva något. Inspirationen till det har jag fått av videobloggaren Davey Wavey som lät människor skriva sina rädslor på hans kropp och som han sedan gick hem och duschade bort; http://www.youtube.com/watch?v=TK3rJTWOTn8

Under de dryga 30 minuter som jag stod där kom det fram 7 människor som pratade med mig och en som pratade med min kameratjej. Många stannade och tittade och läste på skylten och jag hörde kommentarer som "det var ju precis det jag pratade om" men även de som sa "jag fattar inte" och andra reagerade på utmaningen i skylten genom o säga att de inte var rädda för nåt. På sätt och vis är jag mest nöjd med de som sa att de inte förstod för jag tror att de kommer att komma ihåg det och fundera på det mer än de som tänkte att de förstod. Det var även folk som vinkade och nickade och log åt mig så det kändes väldigt bra även om det var nervöst.

Detta är något som jag skulle kunna bygga vidare på och göra mer strukturerat och även utmana människor mer. Till exempel skulle jag kunnat ha en tydligare skylt och jag kunde haft med mig färger för att se om folk låtit mig måla dem. Till exempel de som påstod att de inte var rädda...

Den här veckans assignment löste jag genom att jag lade ett vitt papper på den vita snön och tog ett foto. Det tog dock ett tag för mig att komma fram till denna lösningen. Först kollade jag på länken till wikipedia som förklarade vad kamofluage är och sedan funderade jag lite fram och tillbaka. Jag kombinerade tanken på militärkamouflage med ordspråket "det bästa stället att gömma en bok är i en bokhylla" och tänkte att jag ville kamofluera föremålet  med platsen eftersom det är roligare än att kamofluera platsen med föremålet. Och eftersom det snöat under natten så fick jag chansen att göra det här. Jag är i stort sett nöjd med min lösning men önskar att jag tagit bilden tidigare på dagen eftersom jag tror att pappret hade synts mindre om det varit dagsljus. Vid genomgången av våra assignments blev jag jag upplyst om att jag omedvetet skapat en ganska välkomponerad bild med inramning och ett genomgående tema av ljusa rutiga områden. Detta är något jag tänker ta vara på och fundera på i fortsättningen när jag fotograferar.

Det sokratiska samtalet som jag och Daniel hade planerat och som jag var samtalsledare för gick inte så värst bra. Filmsekvensen fick bra kritik men min insats kan förbättras. Bland annat var samtalet aldeles för "långsamt" och jag vill därför i fortsättningen försöka att vara mer drivande och ställa fler frågor när jag märker att det avstannar. Jag vill också bli bättre på att ta tillbaka gruppen till ämnet om någon svävar ut.

Som det påpekades kan ju detta ha berott på att det var längesedan vi hade sokratiska samtal men kritiken kändes välgrundad.