Det är mycket olika tankar just nu, bland annat om vilka normer som man tänker sig att ta upp i skolan. Det är mycket HBTQ, främst inriktad på H, som jag ser det iallafall. Lite mer på Q nu efter all uppståndelse kring ordet hen. Som själv tillhörande både H och T-kategorin och på det viset även kan anses som Q så ligger detta mig såklart varmt om hjärtat. Detta medför en risk att funktionalitet alltför lätt glöms bort. Men detta händer också i skolan och i lärarutbildningen så som jag har upplevt det. Och jag tror att orsaken till det är att det finns hjälpmedel för dem som har funktionsnedsättning, det finns fysiska hjälpmedel och det finns personliga assistenter, och det finns diagnoser. Och därmed tänker en sig att det räcker, Eller snarare så tänker en inte alls. På hur det känns att cp används som skällsord, att "jag får damp på det här" kan kännas kränkande för någon med en bokstavskombination. Eller ett annat exempel som jag var med om på min vfu: eleverna skulle rösta fram en film att se på, ett av alternativen var "I rymden finns inga känslor" med Bill Skarsgård i huvudrollen som den 18-årige Simon som försöker hitta en ny flickvän till sin bror. Eftersom Simon har Asperger blir det många intressanta/roliga episoder, som när han knuffar ner den tilltänkta flickvänskandidaten i en damm. Iallafall så röstade eleverna fram den här filmen men datorn ville inte visa den så det fick bli en annan istället. Efteråt sa läraren till mig att det var bra att det blev en annan film eftersom en elev i klassen har Asperger. Det hade kanske känts taskigt för honom att se filmen, till exempel om de andra eleverna skrattade. Jag förstår de här tankarna, men samtidigt känns det som att ytterligare reproducera normen osynliggöra de som finns utanför den.

Med de här tankarna i huvudet googlade jag på orden Hur arbetar lärare med normkritik och fick bland annat upp nedanstående länk från Kommunal. Scrollade igenom de andra och läste bara lite översiktligt, men det jag såg var genus/kön, hbtq, homofobi och likabehandlingsarbete. Även i lärarutbildningen har det vart fokus på genus, intersektionalitet i for av klass, etnicitet, kön och till viss del sexualitet. Väldigt sällan, eller inte alls, så uppmärksammas funktionalitet. Och som jag sa på handledningen så känner jag att jag saknar en grund att stå på där. Därför kommer jag fortsätta mitt arbete med fokus på funktionalitetsnormen. Just nu gör jag det genom att läsa om Crip Theory och fundera kring min egen syn på annorlundaskap.

http://www.kommunal.se/Kommunal/Branscher-och-yrken/Forskola---skola/Normkritik-behovs-for-att-alla-ska-kunna-vara-sina-allra-basta-jag/

http://www.kvinfo.su.se/seminarieserier/CripTheory-enintroduktion.pdf

Läser om Crip Theory och finner det väldigt intressant. Kort sagt kan man säga att CT ifrågasätter de normer som gör att personer med funktionsnedsättningar ses som avvikande, liksom Queer Theory ifrågasätter heteronormen. Funderar på om detta är något jag ska jobba med. Satt och lekte på paint en stund.

http://www.da.se/home/da/content.nsf/aget?openagent&key=kim_maste_fly_det_sociala_spelet_1395415080703

"– Om samhället bara var lite mera öppet skulle vi inte ens behöva några diagnoser. Vi kommer alltid fortsätta vara som vi är, med eller utan etikett."

Sfi-läraren Sara Lövestam berättar på bloggen Det öppna klassrummet bland annat om sitt examensarbete 

Jag inriktar mig inte på sexualundervisning där hon undersöker lärares inställning till att ta upp homosexualitet i sin undervisning. 

http://www.aftonbladet.se/wendela/article17412609.ab

Funderar på blindhet inför det egna bemötandet av människor som en anser är olika.

Vilka förutfattade meningar har man om människorutan att vara edveten om det?

Hade bland annat ett samtal med en kvinna från Somalia som berättade att hon ofta blir stoppad från att gå in på gayklubbar eftersom folk/vakterna inte tror att hon är gay.

Jag är övertygad om att jag behandlar elever olika beroende på deras kön, hudfärg och funktionalitet =(