Dagen har varit både frustrerande och glädjande. Alltid roligt att se andras verk och prata om dem (ex sisters in high heels). Skissövningen, att skissa av någons ansikte och sedan få en ny människa men samma papper så en får sudda ut det som är annorlunda och behålla det som är likt kändes jättenyttig, fast frustrerande eftersom jag är riktigt dålig på att teckna av människor i irl, mkt lättare att se på en bild. Men grejen att göra en keps i papper, som läraren gjort i ordning och bestämt att vi skulle sätta ihop och ha på huvudetm gjorde mig grinig. Hade sett fram emot att börja samla intryck för min gestaltning, inte att göra något efter mall, likadant som alla andra. Så jag gjorde kepsen, och tappade all inspiration under tiden. Satte den därför aldrig på mig (därav ingen selfie) även om jag förstod varför vi skulle gå ut med dem på huvudet. Att gå och vara lite obekväm för att en bryter mot utséendenormen/klädnormen kan ge nya intryck och idéer för en gestaltning.

Så med känslan av att jag bara ville åka hem och lägga mig började jag prata med en vän, som också råkade vara på dåligt humör. Samtalet muntrade upp mig och jag käkade lunch innan jag gjorde det jag längtat efter. Nämligen att gå tillbaka till den stora 6-stammade almen i Hagaparken.

Träd fascinerar mig, särskilt stora sådana, och det här är magnifikt.

Jag hade någon tanke om att klättra upp i det och bara vara där, för att se vad som hände. Men det var lättare sagt än gjort. Eftersom stammarna är i stort sett släta, förutom klungor med små små vattenskott, så finns det inget att gripa tag i. Jag hade kunnat sätta ryggen mot en stam och fötterna på en annan och tagit mig upp så, men då hadedet blivit svårt att komma ner igen. Så jag nöjde mig med att stå i klykan och titta på förbipasserande och fundera. Det var inte så många som lade märke till mig, trots att klykan är bara ca 1 m över marken. Det var dock en person som såg mig, som stirrade som attan, när han passerat mig kikade han in genom stammarna från ett annat håll, när han såg att jag tittade dit vände han snabbt bort blicken igen.

Reflektion

För att få en början på mig gestaltning tänker jag samla in grenar och sätta ihop egna träd. Så jag behöver en limpistol. Känner också att jag inte är färdig med gips efter härmövningen. Så jag vill doppa mina träd i gips, eller hälla det på dem, vad som nu funkar bäst. Ofta har jag svårt att komma igång att göra nåt när jag utgår ifrån ett tema/ord. Så därför vill jag till en början bara skapa och se vart det leder mig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Efter opponeringen på mitt arbete fick jag lite mer förståelse för hur verket kan tolkas. Tanken om miljöförstöring och människans beroende av naturen gick uppenbarligen fram. Dock kunde det även tolkas utifrån regnbågen och varelsernas (de har forme...

         De här sakerna kom inte med i min stopmotionfilm. Målningen har huvudsakligen fungerat som katalysator för min inspiration och varit något att arbeta med när annat inte varit tillgängligt för att det har torkat eller saknats material. M...

Första fotningen och tidstest

Nu har jag fotat färdigt alla sekvenser (tror jag). Dags att sätta mig vid datorn och fixa med resten. Insåg att en del av kulisserna var onödiga att göra då de bara handlar om förändring av ljus och färg vilket jag hade kunnat fixa i ett bildbehandl...