Gå till en konstutställning/galleri, välj ett verk och gör en parafras på det.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Parafras

Vi gav

I den assignment som vi gett kom vi fram till att vi fick det som vi bett om, men den kognitiva nivån var svårbedömd utan en tillhörande text. Därfö kan man antingen förändra uppgiften på det viset att man ber om en kort reflektion/förklaring av bilden. Eller att man använder elevernas bilder som ingång till gruppsamtal om fördomar. Då kan eleverna få berätta om sina bilder och tolkningar och även berätta vad de har för erfaranheter av fördomar.

Man kan även återkoppla till uppgiften genom att be eleverna göra motsatsen till det vardagsrum som de just ritat. De kan då också utveckla det antingen i fysiskt 3D-format eller bearbeta det digitalt.

Vi gjorde

Det var en väldigt rolig och tolkningsbar assignment med återkoppling till bildanalysen. Att översätta rån 2D till 3D ger en större förståelse för bildkomposition. Detta kändes som en bra praktisk övning för eleverna där de får en konkret känsla för analysarbetet.

Pedagogisk bedömning

I boken Pedagogisk bedömning fastnade jag särskilt för kapitlet om bedömning av elever med annat modersmål. Detta är ett ämne som jag funderat mycket kring tidigare. I samband med Pisa-undersökningar har det framkommit att finska barn har relativt högre betyg och bättre läsförståelse än svenska. Detta har bland annat härletts till att Finland har en strängare flyktingpolitik och till att de sätter in extraresurser tidigt för ett stort antal barn. Det jag ansér att vi i Sverige kan lära av det här är att vi behöver ta mer hänsyn till våra invandrade barn och fundera på vad det är de behöver kunna och hur vi ska bedöma dem rättvist. Detta gav kapitlet i boken konkreta exempel på. Till exempel visade den hur man kan urskilja elevens kognitiva utveckling genom ett bristande språk genom att analysera vad den faktiskt säger istället för hur den säger det. Olika sätt att få se vad eleven tänker föreslogs också, till exempel kortskrivning eller lektionsrapport d.v.s att eleverna i slutet av lektionen skriver en kort redogörelse för vad de kommer ihåg. På det viset får även läraren insyn i vad eleverna har förstått och kan anpassa den fortsatta undervisningen utifrån det. Kortskrivning går dock inte alltid att genomföra i bildämnet utan kan användas i samband med teoretiska genomgångar och gruppsamtal. Rapporten kan även av eleven användas som underlag för loggskrivande och ger då chansen till egen återkoppling.

Kapitlet gav mig också en idé till ämnesövergripande arbete. Den matris som visar hur elevens språk till en början är väldigt kontextbundet var till stor hjälp här. Genom att eleven i bildämnet är inne på analysens område får den möjlighet att använda sitt eget modersmål då den tänker, detta kan användas i modersmålsundervisningen då eleven får hjälp att sätta sina tankar på pränt. Samtidigt ger det ett kontextbaserat ämne att hantera i sfi. Eleven kan då både utveckla sitt modersmål och sin svenska i tal och skrift.

På sida 199 beskrivs ett mattetest som eleverna gör i grupp. De ska då, med läraren som åhörare, tillsammans lösa ett matematiskt problem. Detta skulle fungera jättebra även i bildanalys. Eleverna kan i grupper om 3-4 få diskutera en bild och visa sin analysförmåga. Beroende på elevernas nivå ställer man olika frågor till bilden, vad eleverna ser, hur det kan tolkas, om det är något de känner igen. Även de analysverktyg som vi fick under Bildanalysseminariet kan användas, till exempel det gyllene snittet, färgerna, osynliga trianglar, maktspråk och lockelse.
Med tanke på läroplanens krav på öppenhet och demokrati i lärandet kan man följa upp provet med frågor till eleverna om vad de tyckte om det här sättet att göra prov, vad de tyckte om bilden och om de har något övrigt att tillägga.

Litt.seminarium (Pedagogisk bedömning)

Under litteraturseminariet på boken fick vi tre frågor att förhålla oss till

• Hur vill jag arbeta
• Vilket innehåll vill jag ha
• Varför vill jag arbeta så här

Vi diskuterade återkoppling genom samtal och i bloggform, att vi vill ha öppenhet i lärprocessen och även att vi vill introducera vissa tekninker för att ge eleverna en grund att utgå ifrån.

Till skillnad mot våran utbildning vill vi återkoppla till exempelvis galleribesök och konstbloggar genom att diskutera dem i grupp.

Vi pratade också om att blanda öppna och stängda teman. Det vill säga teman som läraren bestämmer (stängda) och teman som kan flyta ut och bli vad eleverna gör dem till, det vill säga tolkningsbara teman

Vi diskuterade även fördelen med att ha både fysiska och digitala portfolios. Detta är något som jag själv ser en stor fördel med. Att ha en digital blogg/logg gör det lätt för eleven och läraren att gå in när som helst och fundera över innehållet, det blir tillgängligt från alla datorer med internet. Men att ha en fysisk portfolio kan underlätta vid översikt av utvecklingen eftersom man då kan rada upp sina arbeten och se dem alla tillsammans, man kan flytta runt dem, se mönster och upptäcka nya tankar och se sidor hos sig själv som man förut inte lagt märke till. Innehållet i en fysisk portfolio blir också lättare att använda i klassrummet, åtminstone är det så jag känner som mestadels vill kunna se och känna på fysiska bilder.

Vi kom också fram till, med grund i boken och kapitlet om den kinesiska asken, hur viktigt det är att delge eleverna syftet med det man gör. Detta både med hänsyn till lärprocessen, och med tanke på den demokratiska anda som vi vill stödja.

Bildanalys

Seminariet i bildanalys gav mig flera nya infallsvinklar på hur man läser bilder. Osynliga trianglar och hur man gör en bild inbjudande var nytt för mig. Jag har inte helelr tänkt på hur påträngande en närbild på ett ansikte är och hur man liksom tvingas på en känsla när det inte finns något "kryphål" i bilden.

Anna använde ett enkelt och pedagogiskt sätt för att visa de här sakerna, detta tänker jag ta med mig i min egen undervisning.

Vi fick i läxa att placera starka färger på olika platser och se hur de kommunicerar med varandra. Detta gav mig insikten att jag inte har någon koll på färglära över huvud taget så det är något jag ska ägna en del tid åt. Kanske någon i klassen som läst färglära skulle kunna hålla i en workshop

1. Gå ut i ditt närområde och fotografera intressanta detaljer
2. Skapa en bild där du använder minst tre av dina foton
3. Skriv en kort reflektion av bilden

1. Gå till en allmän plats

2. Teckna av tre personer

3. Välj ut en av personerna och gör en bild av dens vardagsrum baserat på dina fördomar om personen.

Publicera alla bilderna

Veckans assignment som jag och Daniel hittade på var:

1. Välj ett ordspråk, kommunicera det i bild

2. Skriv en kort (max halv A4)reflektion kring ditt arbete

Våran tanke var att det kunde vara svårt att förstå hur "eleven" tänkt och därför svårt att bedöma om det inte fanns något skriftligt att gå efter. När vi såg lösningarna som gjordes var det uppenbart att två av dem inte hade behövt någon text medan den tredje var ett svårtolkat ordspråk som gestaltades i ett svårtolkat foto. I detta fallet var texten nödvändig för att förstå hela sambandet. Detta är något att ta med sig i nästa assignment och fundera mer kring när det gäller tolkning och bedömning.

Den assignment som jag fick gick ut på att upptäcka mönster, i det här fallet genom att i en matvarubutik flytta på någon/några varor och dokumentera ett mönster som man sedan använder i ett annat sammanhang. Min vana trogen började jag med att fundera kring uppgiften och tänka ut olika tolkningar. Jag kom bland annat fram till att man kan se mönster hos sig själv vilket jag tog med mig in i affären. Jag filmade mig själv medan jag flyttade runt tvättmedelspaket medan jag hela tiden hoppades att ingen skulle komma och fråga vad jag gjorde för nåt...

Detta blev mönstret som jag tog fasta på. Hela tiden i mina assignments har jag gjort saker i skymundan, där ingen ser och kan ifrågasätta mig. Jag tröttnade på min egen feghet. På att jag är rädd för att sticka ut, att jag är rädd för att göra bort mig. Jag tänkte att DEN HÄR GÅNGEN ska jag göra något drastiskt. Så jag funderade på om jag skulle använda färgerna som fanns på tvättmedelspaketen, måla mig i ansiktet och gå till en allmän plats och be någon människa ta ett foto på mig, till exempel på Kungsportsplatsen. Det var dock kallt ute och det skulle börja skymma snart så jag tänkte att ingen skulle lägga märke till mig. Det skulle vara bättre om jag kunde vara inomhus där det var varmt och upplyst så folk inte skulle skynda sig förbi bara för att de frös.

Så jag bestämde mig för att åka till Nordstan och göra det. Jag knackade på hos min granne och bad henne följa med och filma mig. Och så plockade jag fram de färger jag behövde. Tänkte först göra ett snyggt mönster, kanske en spiralform, men tänkte sen att ska det göras ska det göras ordentligt, utan krav på att vara estetiskt tilltalande. Så jag kluddade på färg lite hur som helst tills ansiktet var täckt och så åkte vi bort till Nordstan. Jag hade också fått idén att sätta upp en skylt för att folk som inte vågade fråga skulle få ett hum om vad det var jag gjorde. På skylten skrev jag "ÄR DU RÄDD FÖR ATT GÖRA BORT DIG..." 

Jag satte också upp ett A3 papper att skriva på om jag kom på något mer, eller om någon annan skulle vilja skriva något. Inspirationen till det har jag fått av videobloggaren Davey Wavey som lät människor skriva sina rädslor på hans kropp och som han sedan gick hem och duschade bort; http://www.youtube.com/watch?v=TK3rJTWOTn8

Under de dryga 30 minuter som jag stod där kom det fram 7 människor som pratade med mig och en som pratade med min kameratjej. Många stannade och tittade och läste på skylten och jag hörde kommentarer som "det var ju precis det jag pratade om" men även de som sa "jag fattar inte" och andra reagerade på utmaningen i skylten genom o säga att de inte var rädda för nåt. På sätt och vis är jag mest nöjd med de som sa att de inte förstod för jag tror att de kommer att komma ihåg det och fundera på det mer än de som tänkte att de förstod. Det var även folk som vinkade och nickade och log åt mig så det kändes väldigt bra även om det var nervöst.

Detta är något som jag skulle kunna bygga vidare på och göra mer strukturerat och även utmana människor mer. Till exempel skulle jag kunnat ha en tydligare skylt och jag kunde haft med mig färger för att se om folk låtit mig måla dem. Till exempel de som påstod att de inte var rädda...