Förra fredagen var jag frånvarande därför att jag var på mitt första möte med utredningsteamet i alingsås. 

Den här fredagen var jag frånvarande därför att jag var på en gymnasieskola och berättade hur det är att vara transsexuell. Det var första gången jag gjorde det här så innan var jag lite orolig att det skulle bli som Titanic. Men det blev faktiskt succé och jag tänkte att ni kanske är intresserade och delar därför med mig av ett inlägg från min transblogg angående gårdagen.

"Som jag sagt att jag skulle så var jag alltså på en gymnasieskola och berättade att jag är transsexuell och hur jag upplever det. Det var en gammal studiekamrat som frågade om jag ville göra det här på ettornas temavecka och eftersom jag redan funderat på att göra nåt sånt här sa jag såklart ja. Hade dock inte tänkt göra det innan jag börjat med testo men saker blir ju inte alltid som man planerat ^^

Eleverna kom i 4 omgångar om 1 timme vardera. När det var dags för den sista gruppen märkte jag att både eleverna och jag själv var ganska möra såhär en fredagseftermiddag så för framtiden kan det vara en bra idé att bara ta 3 grupper på en dag (ja, jag vill definitivt göra om det här, har redan blivit tillfrågad faktiskt =) ) Jag inledde med o säga att det jag skulle prata om var väldigt personligt men att de inte skulle vara rädda för och ställa frågor, att jag skulle svara så gott jag kunde och om det var nåt jag inte ville prata om så säger jag till. I den allra första gruppen var det då en elev som sa "får jag gissa vad det är?... du är transsexuell!" Glad överraskning och positiv inledning på dagen...

Sedan följde en lång rad av frågor och diskussioner och ibland tappade vi spåret och kom in på lite annat, som "hen"-debatten t.ex ;-) När jag berättade att transsexualism räknas som en psykisk sjukdom och att man alltså måste få en 'sjukdoms-diagnos' fick jag en helt underbar kommentar; "vadå så man måste ses som sjuk? Det är ju sjukt..." det blev många skratt på det uttalandet ;-) Frågor om mitt tidigare namn fick jag såklart, varpå jag sa att det inte har nån betydelse. Även frågor om bh-storlek och hur jag gör för att brösten inte ska synas, de trodde att jag redan opererat mig och när jag sa att jag inte gjort det blev det mycket stirrande på min bröstkorg och kommentarer om att jag såg ju helt platt ut... Och ja, då berättade jag om binders och elastiska lindor och sånt. De frågade också om man kan bli nekad könsbyte och undrade vad jag skulle göra om det hände (testo och mastektomi privat)

De frågade om jag haft nån pojkvän/flickvän och hur det funkade. Självklart var det nån som frågade hur gammal jag är också. De tyckte att jag såg ut som typ 15 ^^ När vi kom in på hur testo förändrar kroppen och jag snackade om att kvinnliga och manliga kroppar lagrar fett på olika ställen fick jag höra att jag ju inte har några höfter... Och det har jag inte särskilt mycket men det är alltid kul och höra. Självklart kom vi också in på steriliseringsbiten och om jag vill ha barn eller inte.

En del av frågorna jag fått kan för många transsexuella kännas kränkande. För mig är det inte så, jag vet inte om jag helt enkelt är tjockhudad eller om det är för att jag är såpass frikopplad från min kropp som jag kan prata om det på det här viset. Kanske är det bara så att jag känner och förstår deras genuina nyfikenhet. Allt ovanför midjan kan jag prata om och handlar det om saker nedanför så kan jag snacka generellt om det, hur operationer går till och vilka alternativ som finns till exempel.

När tiden började närma sig sitt slut frågade jag dem hur de skulle göra om de hade ett syskon som sa att den är transsexuell. Jag bad dem också att om vi möts på stan nån gång så ska de inte "outa" mig men de får gärna säga hej eller stanna och snacka om de vill. De tyckte att det är ju självklart, skulle ju vara respektlöst annars =) Sedan gjorde de, faktiskt alla grupperna, något som fick mig att bli alldeles generad. De sa att jag är väldigt modig som gör det här, särskilt som jag bara varit "out" i 4 månader (snacka om mogna ungdomar) och att jag förtjänade en stor applåd. Och så bad de mig komma tillbaka när de går i trean så de får se hur jag ser ut då (jag ska försöka). De frågade också om jag har facebook vilket jag sa var privat men jag gav dem en särskild mailadress som jag bara tänker ha till sånt här, så kan de höra av sig om de vill... Några kom fram och tackade och tog i hand och en tjej sa "jag måste krama dig... om jag får?" Och det fick hon ;-)

Så just nu är jag är väldigt glad, lite rörd, och peppad inför framtiden. Känner mig otroligt lyckosam som hittills fått så bra reaktioner överallt. Det är uppenbart när jag läser andra bloggar att det inte är så vanligt, önskar jag kunde dela med mig till er alla...

Peace out"

Med min mobil spelade jag in ljudet av ett metallrör mot ett oljefat. Sedan gick jag ut i skogen och 'släppte ut det'. Det var många små djur som blev överraskade. 

Chitra Ganesh ’She: The Question’ Göteborgs konsthall

”Anything with a questionmark is bound to be messy” Detta citat har följt mig sedan jag såg utställningen av Chitra Ganesh. Den följer mig både för att det är så otroligt logiskt och samtidigt för att man sällan tänker på det viset. Allting som inte är fullständigt glasklart är såklart suddigt/messy. Men vad innebär suddigheten, innebär den att man tvunget måste reda ut vad som finns bakom? Att man måste gre i saker och ting för att få en djupare insikt? Eller innebär den helt enkelt att det är just så… messy! För min del innebär den mänsklighet, att alla är vi individer och alla tolkar och tycker vi olika.

Vad jag förstod på mina klasskamraters reaktioner så är jag ganska ensam om att tycka om Chitras verk. Det som tilltalade mig var först de skarpa färgerna, serietidningsintrycket och att kroppsdelar plötsligt kunde växa fram ur ett berg eller en växt. Jag är själv just nu inne på att teckna mycket i bläck och ritar gärna motiv med hybridformer av människa-växt, jag kunde helt enkelt relatera.

                                                                 Mellanlektionskladd i kollegieblocket

Flera aspekter av hennes bilder gav mig inspiration och igenkänningsfaktorn var stor vad gäller vissa intryck.

    Känns som att läsa Fantomen                                 Det ÄR tillåtet att blanda material           Sånt här har jag vart inne på att måla, fast snarare

                                                                                                                                      överlappande planeter och månar än rykande meteorer. 

De serietidningsaktiga bilderna som följer på varandra är dock svåra att få grepp om. Är de menade att berätta en sammanhängande historia? När man läser texterna är det svårt att se att det skulle vara på det viset. Även bildernas inbördes ordning är svår att få grepp om vilket gör att det blir ett hopkok av visuella intryck inspirerade av science-fiction och indisk kultur och mytologi, samt intellektuella utrop hämtade från Chitras egna hjärnvindlingar. Är det då nödvändigt att ’förstå sig på’ konsten? På detta svarar jag ett klart nej, det är det inte.

I den videoupptagning som visas om Ganesh och henns konst berättar hon att hon kombinerar serier, asiatisk modern konst och mytologi, något som klart framgår när man studerar hennes verk och förutom tavlor och väggmålning använder hon sig av animation och fotografi. Det verkar dock vid en närmare anblick som att det är de målade bilderna som är hennes viktigaste uttryckssätt vilket också bekräftas av henne själv när hon påvisar att hon vill känna ”handens närvaro i en tid då mycket är digitalt producerat”. Inspirationen hämtas från hennes uppväxt i New Yorks graffiti-kultur och hennes indiska arv. Hon vill visa på maktstrukturer och genusaspekter i samhället och använder ”kroppen som plats för konflikt, kontemplation och förändring”.

I häftet som berättar om utställningen kan man läsa ”I relationen mellan det etablerade och det som faller utanför finns en maktstruktur som återkommande behöver blottläggas och föras upp till ytan.” Kanske är det bundenheten till denna maktstruktur, till det etablerade, som gör att man kan uppleva ett visst obehag i samband med Ganesh starka uttryckssätt?!

För mig som postmodernistisk historiefantast ger utställningen en inblick i den moderna konstens värld, och min egen inspiration tillåts fria tyglar då jag inser att modern konst har inga regler. Konsten är precis som livet, olika för alla. Life is bound to be messy!

Veckan startade med att vi i basgrupperna diskuterade och skrev en rapport om barns bildskapande utifrån kompendiet. Vi kom fram till att den beskrivna utvecklingen i stort sett stämde in på vad vi själva mindes från vår barndom. Vi diskuterade sätt att didaktiskt uppmuntra elevers bildskapande utan att prägla dem utifrån våra egna preferenser, en fråga som vi kom fram till att vi gärna vill diskutera i ett sokratiskt samtal. Själv var jag frånvarande under fredagen men efter att ha läst de andras reflektioner har jag förstått att detta också gjordes vilket är intressant att ta del av.

Tisdagen ägnades åt dataintroduktion där vi lärde oss navigera på HDKs elevstudio. Det är där vi kan spara våra bilder och skapa en portfölj. Så nu ska jag plocka fram mina foton och köra järnet.

Veckans assignment var lite tricky. Att ta en bild som uppenbarligen bryter mot upphovsrättslagen och hitta ett sätt att publicera den ändå... Detta blir delvis en fråga om tolkning: Att publicera den iallafall innebär ju ordagrant att jag kan publicera den olagligt vilket inte är några problem egentligen att utföra. För om jag publicerar den och den fortfarande är olaglig så har jag ju uppenbarligen publicerat en bild som bryter mot upphovsrättslagen. Om jag istället hittar ett kryphål i lagen som innebär att jag kan publicera bilden på ett lagligt sätt innebär ju detta att den inte bryter mot upphovsrättslagen vilket skulle betyda att jag misslyckats med uppgiften. För man kan ju inte bryta mot lagen om man följer den... Fast nu är det ju ganska naturligt att anta att det är meningen att man ska publicera en olaglig bild på ett lagligt sätt eftersom man knappast blir uppmanad av en lärare att bryta mot lagen. Därför löstes uppgiften på tidigare redovisat sätt.    

Torsdagen tillbringades på konstutsällningar. Tillsammans med några klasskamrater var jag först på Konstmuséet där mest tid ägnades åt utställningen av Klara Kristalova. Hennes utställning var uppdelad på två rum där det ena främst visade skisser med tillhörande anteckningar för hennes större skulpturer vilka var utställda i nästa rum. Detta gav mig en insikt i hur konstnärsarbetet kan gå till och att även etablerade konstnärer gör förarbeten innan de, så att säga, sätter igång med huvudmomentet. I anslutning till utställningen fick vi information om att vi kan kan vara med på deras öppna verkstad för vuxna. Denna börjar med en kort introduktion till Kristalovas utställning varpå man sedan själv får skapa. Onsdagen den 17 oktober kommer en öppen verkstad hållas och man är välkommen utan anmälning och betalar endast för det material man använder. 

På Konstmuséet visades också utställningen A,B,Se, en utställning för barn med olika serier    som Ture Sventon och Barna Hedenhös. I ett hörn fanns en mängd olika sorters skor vilka en drös med förskolebarn hade klivit i när vi passerade. Bland annat var där två pojkar i cowboyboots av storlek 43 eller så. Den ena av pojkarna hukade sig i den klassiska western-gunfighter-posen och sa "så här gör dom onda".

Jag önskar att jag stannat en stund till bara för och lyssna på barnen och se hur de relaterar till olika saker. Pojken med bootsen relaterade ju till exempel boots till vapen och ondska, inte till hästar vilket för mig själv är en viktig del av westernfilmer och även anledningen till bootsens utformning. Detta får mig att fundera över vad man förmedlar med olika symboler.

Eftermiddagen tillbringades på Konsthallen och utställningen "She: The Question" av Chitra Ghanesh. Fullständig redovisning följer i nästa inlägg. Intryck som jag tagit med mig är dock att detta är en utställning som tilltalar mig, men jag har ingen aning om HUR man diskuterar konst.

Eftersom namnet på tavlans upphovsman är dolt bryter detta foto mot upphovsrättslagen. Detta löses genom att jag uppger namnet här; tavlan är gjord av Lars Eriksson, även kallad Ljusmålaren.

Lag (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Lag-1960729-om-upphovsratt-_sfs-1960-729/

Kap 2: Inskränkningar i upphovsrätten

När Black Beauty drömmer att han är tillsammans med sina gamla vänner, i slutet av filmen Black Beauty

I början av den här uppgiften ville jag fokusera på scenen med hästarna. Jag behöver dock börja med 'ramen' för att lyckas med perspektivet vilket gjorde att mitt fokus i uppgiften flyttades till hur vinklarna och linjerna skulle avbildas korrekt. När jag gjorde detta låg jag i min soffa (min vanliga tv-tittar-ställning) och tv:n befinner sig som synes uppe i hörnet under taket, något mer utåtvinklad högst upp. Detta gav mig en intressant övning i linjer och jag gick verkligen in för att mäta och jämföra och testa mig fram. Av denna anledning blev själva filmscenen i slutändan mer en idé än en avbildning.

Välj 3 röda föremål och placera på ett farligt ställe

3 röda lingon, under min fot... splatt